Stall Falisa erbjuder rekreativ samvaro med hästen i fokus

Tessa Turtonen grundade Stall Falisa 2011 eftersom hon ville dela med sig av den glädje som umgänget med hästar innebär.

Snöflingorna dalar sakta ner över Stall Falisa och de åtta hästarna som står ute och äter hö. På parkeringsplatsen stiger några ivriga barn med tindrande ögon ur föräldrarnas bil. Teresa ”Tessa” Turtonen möter dem glatt och sedan tar dagens sysslor vid för dem i stallet, där både hästarnas och människornas välmående är i fokus.

Vi befinner oss i Maxmo, där Tessa sedan 2011 driver det egna företaget Stall Falisa vid sidan om sitt läraryrke. I ett och ett halvt års tid har stallet varit hennes huvudsyssla, och de åtta hästarna och stallets alla former av verksamhet kräver allt mer tid. Tiden är mogen för att anställa för första gången – ett stort steg för Tessa – som hon ändå är glad att hon vågat ta.

– När jag startade företaget för sju år sedan gjorde jag det helt på egen hand, med det typiska mottot ”kan själv”, ler Tessa. Nu när jag bestämde mig för att anställa en person på deltid, vände jag mig till VASEK för att reda ut byråkratin kring arbetsgivarskyldigheter och -rättigheter, avtal och så vidare.

Stallklubbarna för barn är omtyckta. Klubbverksamhetens syfte är att på ett lekfullt sätt lära ut säkerhetstänkande och en äkta förståelse för hästarna.

Skötseln av stallet och hästarna kräver en hel del fysiskt arbete, som är slitsamt. Eftersom företagandet är ett livslångt projekt för Tessa, ser hon det som viktigt att hon ska orka i längden.

– Jag vill leverera välmående, glädje och en känsla av samhörighet här, och då måste jag också vara närvarande själv i mina kontakter med kunderna. Det fungerar inte om jag ska gå omkring och vara konstant stressad. Kundkontakterna är min starka sida och då bör jag fokusera på det och dela själva stallarbetet med någon. Jag är glad över att jag äntligen kommit till insikt om detta, förklarar Tessa.

Genom VASEK och företagsrådgivare Olav Nylund fick hon det bollplank som hon under sju års tid saknat som ensam företagare.

– Jag behövde få en bekräftelse på att jag är på väg åt rätt håll, och det fick jag. Det är också bra med ny input utifrån. Nu har jag drivit företaget helt på mitt eget sätt i sju års tid, och det kan finnas aspekter som jag inte själv tänkt på, som är beaktansvärda, konstaterar Tessa.

När Olav besökte företaget gick han och Tessa igenom bokslut och ekonomi, och konstaterade att verksamheten har tagit rejäla kliv framåt de senaste åren.

– Jag gav några allmänna råd om vad man kan tänka på när man anställer en person och tipsade om möjligheten till lönesubvention. Eftersom jag tidigare har jobbat med läroavtalsutbildningar berättade jag om den möjligheten och vart man ska vända sig för mer info. Jag sände också en del länkar som kan vara till nytta, berättar Olav.

När man umgås med djur redan som barn och får en trygg handledning, blir kommunikationen med djur naturlig och otvungen och kan leda till livslång vänskap.

Kunderna vid stallet har hela tiden ökat i antal, därmed även antalet hästar. Det som gör Stall Falisa unikt är det speciella sättet att umgås med hästarna, som gör dem lugna, harmoniska och fria från stress – något som gör att personer med tidigare dåliga erfarenheter av hästar har sökt sig hit.

– Hästarna är våra familjemedlemmar och väldigt trygga i både hantering och terräng. Grupperna vi tar emot är små och stämningen familjär. Det genomgående temat är ”hästen som vän”, tillägger Tessa.

Förutom hästskötsel, hästhantering och ridning fokuserar man mycket på hurudant djur hästen är, hur den lär sig och vad den behöver för att må bra. Målsättningen är att både människor och djur ska ha roligt och njuta av avslappnande tid tillsammans. Förutom barnklubbar ordnar Stall Falisa även ridläger, terrängridning och grupper för vuxna, beridet bågskytte, kurser och undervisning samt erbjuder konsultation och hovverkning.

– Målet med mitt företagande är i huvudsak en livsstil att trivas med – en glädje som jag vill dela med mig av. Inte att ha råd med x antal södernresor varje år, avslutar Tessa med ett leende.

Text och bilder: Anna Sand