A method for enabling the startup of a sea freight connection from Vaasa to Central Europe

Avhandlingen bygger på en förstudie som gjordes år 2011 bland ett mindre antal speditörer. I studien jämfördes fyra olika transportalternativ (väg-, järnvägs-, sjö- och flygfrakt) mellan Vasa och Central Europa.

Avhandlingens syfte är att kartlägga diverse aktörers tankar och åsikter angående en potentiell närsjöfartsförbindelse mellan Vasa och Central Europa. Det teoretiska kapitlet utgår från teori om nätverk och kluster, för att sedan utmynna i teori om strategiska nätverk som ofta används i samband med regional utveckling. Tanken är att strategiska nätverk förutsätter aktörer, resurser och aktiviteter som i samverkan leder till ömsesidiga fördelar för de involverade. Dessa fördelar är svåra att åstadkomma på egenhand. Därtill förs en diskussion om vare sig det är möjligt att ha, samt om det finns behov av en katalysator som för utvecklingen framåt och koordinerar det strategiska nätverket.

Studien utfördes bland aktörer i Vasaregionen som representerar potentiella användare av närsjöfartsförbindelsen, samt andra sakkunniga. Därtill intervjuades representanter för hamnar och för ett rederi, för att få praktiska exempel på hur uppstartandet av en fraktlinje vanligtvis går till. Totalt utförde 14 stycken intervjuer under våren 2012.

Intervjuerna med de olika aktörerna tyder på att det finns ett intresse för en närsjöfartsförbindelse. Ett flertal aktörer efterlyser ett konkret steg framåt inom en kort tid, för att förtroendet för den potentiella närsjöfartsförbindelsen inte ska falna och aktörerna väljer att satsa på alternativa lösningar. Somliga påpekar att mängden gods i regionen kan vara otillräcklig och att det redan finns goda förbindelser per vägtransport till hamnar i södra Finland och därifrån vidare per sjöfrakt till Europa. Å andra sidan ser vissa möjligheterna att minska kostnader och utsläpp i samband med frakt, samtidigt som regionen kunde bli mer attraktiv och konkurrenskraftig. Vidare skulle Vasa hamns position kunna förstärkas och godsmängderna kunde öka med tiden. Man efterlyser en gemensam anda bland aktörerna i regionen för att närsjöfartsförbindelsen ska vara möjlig i praktiken.

Behovet av en katalysator diskuterades både i teori och praktik och i samband med detta förekom mycket varierande åsikter. Vissa ansåg det vara svårt för en aktör att fungera som katalysator och att man riskerar att trampar de andra aktörerna på tårna, medan andra ansåg att det finns ett behov av att ha någon som koordinerar och för saker vidare.

De slutsatser som dragits baserar sig på min personliga tolkning av intervjuerna och att det kan finnas åsikter och idéer som inte behandlas i avhandlingen. Resultatet är avsett att fungera som stöd och ge riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete inom området för Vasaregionens logistik.

Ett stort tack riktas till VASEK och mina handledare Riitta Björkenheim och Tommi Tuominen, samt respondenterna som tog sig tid för intervjuerna.

Anna Måtts