Koldioxidsnål transport förutsätter en attitydförändring

Anna Måtts-Fransén, Stella Aaltonen och Heli Siirilä.

I Vasaregionen pågår flera förändringar som kommer att påverka transporten och hur människorna rör på sig, och därmed också transportens koldioxidsnålhet.

– Nu har vi rätt momentum att koncentrera oss på att utveckla transportservicen, kartlägga nuläget och planera nytt, samt ta reda på vad grannarna i Finland och ute i världen gör, listade Anna Måtts-Fransén, projektchef för MoveIT-projektet, i sin inledning.

Med transportserviceutvecklingen strävar man efter att minska på utsläppen från trafiken för att kunna uppnå målen för energi- och klimatprogrammen. MoveIT-projektets första workshop den 24.4 bjöd på uppväckning av inspiration och diskussion kring transportservice och dess utveckling.

Levón-institutets projektspecialist Heli Siirilä, som också titulerar sig som en entusiast för trafiken på landsbygden, räknade upp flera saker som påvisar att det skett förändringar i transporterna:

– För inte mera än tio år sedan var en liten papperslapp det enda beviset på rätten att åka till exempel tåg. Digitaliseringen, e-biljetter och applikationer har förändrat resandet egentligen på en ganska kort tid. Även sätten att ta sig fram har ändrat: nuförtiden förhåller vi oss allt mer öppet till samåkning. De olika transportmedlen för också med sig olika multiplikativa effekter på arbetandet och distansjobb, påminner Siirilä.

Kollektivtrafikansvarig Rauno Matintupa (i bilden) från Södra Österbottens NTM-central klargjorde grundligt de förändringar som transportservicelagen för med sig. Han påminde dock att inte heller den nya lagen tillåter fullständig frihet, utan fortfarande måste man ha vissa registreringar och tillstånd i ordning.

– Tillstånd för linjetrafik krävs inte mera och servicenivån för olika områden uppstår på marknadsvillkor. Olika aktörer kan rentav köra samma rutt den ena efter den andra, bara kundströmmen räcker till. Trafikering är ändå anmälningspliktigt, och ett litet problem uppstår av att den i lagen förutsatta öppna data på rutter, hållplatser, tidtabeller, priser, tillgänglighet eller hinderslöshet finns fortfarande inte heller ihopsamlad och enkelt åtkomlig för alla aktörer och parter. Målet är att applikationsutvecklare kunde utnyttja öppen data för konstruerande av olika digitala tjänster och applikationer.

Projektchef Stella Aaltonen koordinerar helheten för trafik och rörelse i Åbo stad. Mer än 90 procent av åboborna bor på mindre än en halvtimmes cykelavstånd från torget och i Åbo har man som mål att innan år 2035 ska mer än 66 procent av transporten ske till fots, med cykel eller med hjälp av kollektivtrafik.

– Mobility as a service eller transport som tjänst möjliggör det att kunden får all transportservice hen behöver med en betalning och en biljett, vilket innebär resurseffektivitet och gör resekedjor flytande. Smidig och enkel transportservice är ett verkligt alternativ för privatbilismen och minskar på så sätt på utsläppen.

Enligt Aaltonen kan man styra människor att minska på privatbilism på många olika sätt:

– Ifall till exempel parkeringen på arbetsplatsen är avgiftsbelagd, inser ganska många att de i själva verket bor på ett rimligt cykel- eller gångavstånd, eller så börjar organiserandet av samåkning lyckas. I Åbo har vi året om tillgång till stadscyklar, Föli-fillare, vars användningsrätt ingår automatiskt i periodkort på minst 30 dagar.

I Åbo har man åstadkommit många fina förnyelser, men Aaltonen konstaterar att det ännu finns mycket att göra:

– Att utveckla transportservice är ingen spurt.

Vasa stads utvecklingschef Maija Alasalmi (i bilden) presenterade Vasa stads energi- och klimatprogram och berättade att ca 28 procent av stadens utsläpp kommer från trafiken, vilket är lite mer än utsläppen från fjärrvärme.

– Utsläppen från trafiken har till och med ökat lite under de senaste åren. Detta kan bero på den goda inkomstnivån i regionen, nya bostadsområden och att dessa i första skedet saknar förbindelser för kollektivtrafik. Att avvänja sig och ge upp privatbilism senare är alltid svårt.

Forskardoktor Mona Enell-Nilsson från Vasa universitet förevisade BotniaTM-projektet där man utnyttjade modellen för systematiskt riktande av förändring och bearbetade olika vägar till förändring gällande till exempel kollektivtrafik, cyklande, vägtrafik samt planering och koordinering av trafikplanering. Resultaten för projektet publiceras 15.5.

I slutet av workshopen var det dags för Speaker’s Corner som erbjöd först på lite inspiration och provocerande, följt av en livlig diskussion.

Tomi Kaunismäki från Vasa stad påminde att vi i Vasa förmodligen har de kortaste arbetsvägarna på det finländska fastlandet. Redan på en sträcka på över 5 kilometer är trots allt privatbilismen en stark konkurrent till kollektivtrafiken, medan på sträckor på 1–3 kilometer är det vettigast att ta till cykeln.

Viktor Ekman från Aliceco framförde ett önskemål om aktiva operatörer närmast kunden redan i utvecklingsskedet, när det är fråga om utvecklande av olika applikationer. På så sätt kan resultatet bli en verkligen användbar applikation. Stella Aaltonen påpekade att konkurrensutsättning för förverkligandet av applikationer är väldigt knepigt då man inte alltid har klart för sig vartåt man är på väg.

Malax tf. kommundirektör Jenny Malmsten (i bilden ovan) påminde om verkligheten på landsbygden, där det oftast finns lika många bilar på gården som körkortshavare i huset. Hon efterlyste en lokal applikation för organiserande av samåkning.

Rauno Matintupa i sin tur efterlyste en attitydförändring:

– Det finns mycket som står på vår sida, tekniken är redan tillgänglig. För olika behov måste man ändå ha en ansenlig mångfald olika trafikservice. Och viljan att använda dem måste finnas.

Seminariematerial