Startsida›VASEK›Kommunikation›Under luppen ›Huhtikuu 2009›
Det 40-åriga familje-företaget Lillkungs Bageri & Konditori Kb tror på framtiden, hårt arbete och kundservice. Mikael Lillkung, som är företagare i andra generationen, driver bageriet tillsammans med sin fru Marika. På tröskeln till lågkonjunkturen investerade bageriet i nya produktionsutrymmen och anläggningar och flyttade verksamheten i Oravais centrum till en ny produktionsbyggnad. Den förra bageribyggnaden, som uppfördes i slutet av 1800-talet och nu har tjänat färdigt, försvinner ur Oravais gatubild till sommaren.
"Barkbitar" är populära semlor, som Rainer Lillkung tog fram
under förra lågkonjunkturen. Namnet till trots innehåller de inte bark, utan huvudingrediensen är havre. Bredvid "barkbitarna" som nyss
tagits ur ugnen står Lillkungs bagarföretagare i två generationer: Marika (till vänster) och Mikael samt Iris och Rainer Lillkung.
Mikaels pappa Rainer Lillkung grundade bageriet på hösten 1968. Dessförinnan hade han gått en konditorkurs i Sverige och skaffat sig arbetserfarenhet vid två bagerier på kusten. År 1974 köpte Lillkung Nyholms bageri och fastighet och flyttade bageriet till sin nuvarande plats på Öurvägen. Företagets andra affärsplats, Lillkungs konditori i Nykarleby, grundades i samband med ett annat företagsköp.
Lillkung är ett leveransbageri, som på företags och privatkunders beställning bakar nästan vad som helst. I produktionen ingår hela sortimentet från matbröd till kaffebröd, men man har satsat speciellt på tillverkning av kaffebröd, kakor och tårtor - kanhända ett arv från pappa Rainers konditorstudier.
- Förr om åren undrade mjölhandlarna hur det kan gå åt så mycket mera vete- än rågmjöl för oss, berättar Rainer Lillkung.
Det är god åtgång på bageriets kaffebröd, som främst säljs i små och medelstora affärer längs kusten mellan Vasa och Jakobstad. Lillkungs bakverk hittar man inte i de stora supermarketarna, som i huvudsak fyller sina hyllor med stora bagerikedjors produkter. - Konkurrensen med de stora bagerikedjorna är mycket hårdare nuförtiden, säger Rainer Lillkung.
Mikael och Marika Lillkung har ansvarat för företagets verksamhet sedan början av år 1996. Planeringen av den nya produktionsbyggnaden började för cirka fyra år sedan. För två år sedan beslutade de sig för att inleda byggprojektet.
– Investeringsbeslutet var egentligen lätt att fatta, eftersom fortsatt verksamhet förutsatte nya och tidsenliga produktionsutrymmen, konstaterar Mikael Lillkung.
De nya bageriutrymmen som uppförts i centrum av Oravais är tidsenliga och möjliggör en större produktionskapacitet än tidigare. Vid fotograferingen var utrymmena ännu i inkörningsstadiet.
Vid tidpunkten för intervjun har bageriet bara verkat några veckor i de nya utrymmena. Startskedet till trots får de nya utrymmena förbehållslöst beröm av personalen. Då startskedet är över och byggnaden är helt klar, öppnar företagarna Lillkung också en liten butik i anslutning till bageriet. Då den gamla byggnaden rivs blir det också rum för kundparkering på tomten.
VASEKs Kjell Nydahl och Stefan Malm har hjälpt Lillkungs bland annat med bidragsansökningar till TE-centralen. Före byggprojektet kände familjen Lillkung inte till utvecklingsbolagets tjänster, men tack vare ett tips av Oravais kommun kunde företagsombuden kontakta bageriet vid exakt rätt tidpunkt. – VASEK skötte största delen av ”papperskriget” med TE-centralen, vilket underlättade ansökningsförfarandet, berömmer Rainer Lillkung.
Den relativt stora investeringen förutsätter att man står sig i konkurrensen och ökar försäljningen på lång sikt. Företagarna Lillkung tänker lyckas med detta genom att även i fortsättningen satsa på kvalitet och service. Verkningarna av den mycket omtalade lågkonjunkturen märks inte ännu i hembageriets vardag, men om nedgången blir långvarig märks det säkert även på bageriprodukternas åtgång.
Efter en ekonomisk nedgång följer ändå alltid en uppgång. Då är Lillkungs redo att svara på den växande efterfrågan tack vare tilläggskapaciteten i det nya verksamhetsutrymmet.
www.lillkungsbagerikonditori.com
Text och bilder: Johanna Haveri
Översättning: Eva Berg